Mina kommentarer till valaffischerna 2010 i nyhetsbrevet Veckans Brief

Från Veckans Brief 19 aug 2010

"Pa-proffsen om årets valaffischer"

"Under de gångna veckorna har riksdagspartierna haft valupptakter, presenterat valmanifest och inte minst sina valaffischer och - nytt för i går - reklamfilmer för tv. Veckans Brief har bett den eminenta public affairs-panelen om en analys."

Under de gångna veckorna har riksdagspartierna haft valupptakter, presenterat valmanifest och inte minst sina valaffischer och - nytt för i går - reklamfilmer för tv. Veckans Brief har bett den eminenta public affairs-panelen om en analys. Vi ställde fyra frågor:

1. En allmän kommentar till årets valaffischer (reklamfilmer, mm), och vilken tycker du är "bäst".
2. Vilka positioner har partierna tagit med sitt kampanjmaterial?
3. Vilken funktion fyller affischerna/filmerna egentligen?
4. Vilken effekt tror du tv-reklamen får i årets val?

Martin Källstrand, pa-konsult på Diplomat Communications, har under många år varit aktiv i KDU bland annat som vice ordförande. Har under flera år också varit politisk sakkunnig i riksdagen för Kristdemokraterna.

1 och 2. Generellt sätt överraskar inte affischerna så jättemycket. Partiernas valfrågor är sedan länge fastslagna och det är dessa huvudbudskap man återkommer till även på valaffischerna.

Kristdemokraternas valaffischer är dock de som överraskar mest, både stilmässigt och kommunikationsmässigt. Tidigare har partiets affischer varit en blandning mellan SM i snällhetsfloskler och ett högstadiearbete i Prova-på-ClipArt – så den nya stilen är helt klart ett fall framåt. Men även om budskapet nu är smart så är de för långsökta, otydliga och går över huvudet på 90 % av Sveriges befolkning. Känslan blir nog mer ”oj vad sugen jag blev på att besöka Kolmården” än ”hej jag vill rösta på en Kristdemokrat som leker arga leken med en Gorilla”.

Även om Folkpartiets affischer i år ser likadana ut som de gjort sedan Marit Paulsen gick i småskolan, är deras budskap tydliga och spetsiga. Utifrån budskapen vet man vad man får om man röstar på Folkpartiet – därför är just de affischerna mina favoriter. Sabunis affisch är skitsnygg och kan komma att pryda tonsårsrumsväggar i höst.

Socialdemokraterna spetsar sin kampanj mot regeringen och lägger fokus på jobben och ungdomsarbetslösheten – dock utan att presentera några egentliga nya alternativa lösningar på ett problem man själva lade grunden för. Klassisk, riskfull kasta-sten-i-glashuskampanj som i övrigt är ganska fantasilös. Var finns budskapen om hope and change som ett ledande oppositionsparti borde lyfta?

Moderaternas slogan ”Tillsammans” är så intetsägande och nära ”Alla ska med” att de nästan lyckas med vad de försöker med: Att vara bättre sossar än sossarna själva.

Miljöpartiets affischer är snygga och fyndiga – och tar upp många för partiet viktiga frågor. Resultatet blir dock aningen spretigt. Man förstår också varför ett teknik- och tillväxtfientligt parti som Mp valt att kalla kampanjen just ”Modernisera Sverige”: det är lite som hustrumisshandlaren som säger: ”Jag lovar – jag är snäll”.

Vänsterpartiets Håll-ihop-byggklossar är ganska snygga och budskapet smart och polerat. Känns nästan lite Socialdemokraterna på 1980-talet men utan udd och utan egna förslag. Ironiskt nog är det en mångfaldig bukett av händer som håller klossarna – tvärtom den likriktning partiet i verkligheten vill se där alla händer utom den statliga grå betonghanden tillåtas bära upp välfärdsklossarna...

Centern har lyckats ganska bra med att hitta fiffiga profilfrågor på sina affischer, som särskiljer dem från övriga Allianspartier – särskilt bra är ”RUT eller SLUT”-affischen som är konkret, snygg och smart. I övrigt inga överraskningar … Upplägget känns lite som en stand-up-show med Åsa Torstensson skulle göra: upphetsningen uteblir.

3. Nå nya målgrupper, samt hamra in de budskap som man försöker få ut i alla andra alternativa kanaler. På sätt och vis blir det även ett sätt att mobilisera väljarna, och påminna dem om att det snart är val. Valaffischer känns dock som en ganska förlegad metod och kommer från en tid när folk vare sig hade tv eller internet. Jämför man antalet timmar som människor idag spenderar på stadens torg jämfört med hur mycket man är på nätet, inser man att partierna har en bit kvar att gå när det gäller att lägga energi på rätt saker. Partierna har fortfarande mycket att lära av pr-branschen: Den smartaste och viktigaste synligheten går inte köpa på reklamplats.

4. Finns väljare i tv-soffan ska politikerna synas i tv. Reklamen kan nå personer som kanske inte vanligtvis intresserar sig för politik. Bra tv-klipp kan dessutom få ytterligare bra spridning via nätet och You Tube. Dock avgör inga tv-reklamer ett val, men det kan vara ett viktigt komplement till övriga kommunikationskanaler för partierna.