Pa-proffsen eftervalsanalys

Pa-proffsen eftervalsanalys
Årets höjdpunkt är över, men gick det som vi trodde? Och varför gick det som det gick? Och hur gick det till när Sverigedemokraterna kom i in i riksdagen? Veckans Brief har ställt fyra frågor till public affairs-panelen.

1. Gick det som du trodde?
2. Vad gjorde vinnarna rätt, och förlorarna fel?
3. Vad har varit utmärkande för denna valrörelse (jämfört med andra)?
4. Vems "fel" är det att SD kommit in i riksdagen - de politiska partiernas eller mediernas, eller någon annans? Hur borde partierna agerat för att stämma i bäcken?

Martin Källstrand, konsult på Diplomat Communications, har under många år varit aktiv i KDU bland annat som vice ordförande. Har under flera år också varit politisk sakkunnig i riksdagen för Kristdemokraterna:

1. Jag har den senaste tiden varit ganska säker på att Alliansen skulle bli största block och att SD skulle komma in. Valresultatet kan ju lite förenklat summeras i tre enkla punkter: En majoritet av svenskarna stödjer Alliansens arbetslinje, den Socialdemokratiska makthegemonin är på allvar bruten, och missnöjet med svensk integrations- och invandringspolitiken förde in Sverigedemokraterna i Riksdagen.

Dessa tre punkter var relativt väntade så därför är läget så här efter valet inte lika förvirrat som företrädare för vissa partier försöker gällande.

2. Det är alltid svårare att tala om vinnare och förlorare när man vaknar upp dagen efter med ett oklart parlamentariskt läge. Men vinnarna på det stora hela är Alliansen som fått en majoritet av svenska folket att ställa sig bakom sin politik. Men även om Alliansen som helhet blev det vinnande laget, är Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna de största enskilda vinnarna. Moderaterna gjorde det mesta rätt vad gäller budskap, kampanjupplägg samtidigt som man har haft tur i sin timing. För ett år sedan var Sverige inne i djup recession, men med god hjälp av styrman Borg och gynnsamma omständigheter är Sverige bara ett år senare en av de snabbast växande ekonomierna i Västeuropa. Miljöpartiet lyckades göra en tidigare sur och tvär Wetterstrand till likeable samtidigt som man lockade många väljare med sin höga svansföring i klimat- och miljöpolitiken. MP har helt klart gjort ett bra jobb med att ändra partiets image från ett parti för grottmänniskor med hinsebergsfrisyrer till ett som lockar storstadsmänniskor som gillar krav-märkt mat och att cykla till jobbet. Sverigedemokraterna gjorde mycket rätt och drog nytta av sin roll som martyr som varken fick sitta med i tv-soffor, sända sin tv-reklam eller hålla valmöten utan att blir störda av en skränig vänstermobb.

Förloraren Socialdemokraterna gjorde allt rätt i början av mandatperioden – (och i valrörelsens sista vecka) genom att fokusera på de frågor man är starka på: rättvisepatoset, den svenska modellen och rösten för de svaga. I övrigt gick Socialdemokraterna till val med fel budskap (skattesänkningar är deras sämsta gren), med fel företrädare (Sahlin kommer aldrig vinna val åt S) och med fel vänner (allt för många högersossar och liberala MP:are skräms av att sitta i samma regering som kommunister).

3. Blockpolitiken. Resultatet av kompromisserna inom blocken tog udden av ytterligheterna: kvar fanns ett högerblock som gått åt vänster som mötte ett vänsterblock som kompromissade åt höger.

Detta ledde till att ytterligheterna filades bort, utspelen uteblev och den tråkigaste valrörelsen i mannaminne blev ett faktum. Och när politiken uteblev från de politiska debatterna kom pseudofrågor att dominera och således fick vi en valrörelse som präglades av frågeställningar om regeringskonstellationer, hur man ska hantera ytterlighetspartier, etc – i stället för visioner, sakfrågor och Sveriges väl.

4. Det är inte Sverigedemokraterna eller deras väljares ”fel” att de nu kommit in i Riksdagen – de har bara gjort sitt jobb precis som alla andra partier och de som röstat på dessa. Skulden ligger på de etablerade partiernas totala ignorans av folkopinionen vad gäller SD:s hjärtefrågor, vilket skapat ett stort avstånd mellan å ena sidan de etablerade partiernas officiella syn på invandring – och andra sidan väljarnas åsikter. 46 % av svenskarna anser att Sverige tar emot för många flyktingar (SOM-institutet 2010).

När då Sverige (som utgör endast 2 % av EU:s befolkning) tar emot över 50 % av alla flyktingar som kommit från Irak till EU under de senaste åren, ökar denna klyfta mellan etablissemanget och folkopinionen ännu mer. Således var det bara en tidsfråga innan reaktionen skulle komma och det är där vi står nu i september 2010, med ett Sverigedemokratiskt parti i Sveriges riksdag: en situation som inte hade behövt uppstå. Men när andra partier tiger och bara ett parti (SD) påvisar kopplingen mellan kvantiteten på invandringen med möjligheten till kvalitet på integrationen, är det inte så konstigt att man också kommer in i Riksdagen. Men hade fler partier exempelvis jobbat för ett gemensamt ansvarstagande och rättvis spridning inom EU för exempelvis de irakiska flyktingarna, hade man underminerat delar av SD:s möjligheter till framgångar. Den enda partiledare från de etablerade partierna som reagerat någorlunda nyktert på SD:s framgångar både före och efter valet är Jan Björklund som idkat viss självkritik å det politiska etablissemangets vägnar. Se och lär, andra partier, så slipper vi Sverigedemokraterna i Riksdagen i framtiden.

I Dagens opinion: "Martin Källstrand: Valrörelsen den tråkigaste i mannaminne"

"Pr-experterna tycker till. Med bara dryga en vecka kvar till valet intensifieras den politiska bevakningen i media. Men hur har reportrarna skött sig och vad händer härnäst? Martin Källstrand, pr-konsult på Diplomat saknar intressanta utspel och politisk polemik i valrörelsen.

Vad tycker du om de politiska reportrarna som har bevakat valet?
- Ingen av de politiska reportrarna som i år bevakar valrörelsen tycker jag står ut från mängden, eller att någon har lyst med en särskild sjärnglans i år. Jag känner dock viss empati med reportrarna då skandaler, intressanta utspel och politisk polemik lyser med sin frånvaro, och inga journalister gillar att skriva artiklar på temat "trafiken flyter som den ska". Rapporteringen i de flesta medier har präglats av en känsla av krampaktig nyhetstorka och därför får pseudofrågor om regeringskonstellationer och dyklika frågeställningar större utrymme än de förtjänar.

Vilka har varit mest tongivande?
- SVT och TV4 når ut till flest personer och deras reportage, analys och frågeställningar blir således tongivande och viktiga. Dock är det andra aktörer inom andra medierna som på längre sikt sätter agendan och där är namn som Wolodarski, PJ Linder, Lena Melin, och Staffan Sillén tongivande och inflytelserika.

Vad kännetecknar bevakningen av det här valet?
- När den störta motsättningen i valet handlar om hur mycket pensionärsskatten ska sänkas, inser man att det skulle vara vitaliserande med nya utspel och ökad polemik. Resultatet av kompromisserna inom blocken har tagit udden av ytterligheterna - och kvar finns ett högerblock som gått åt vänster som möter ett vänsterblock som kompromissar åt höger. Bevakningen blir därefter - torr, grå och intetsägande. Denna avsaknad av intressanta politiska motsättningar gör att rapporteringen handlat mer om opinionsläget och olika tänkbara regeringskonstellationer (utifall att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen), istället för att låta den intressanta debatten om skillnader i ideologier och nyckelfrågor prägla rapporteringen.

Vilken har varit den största mediehändelsen hittills?
- Viktigast för den politiska debatten var presentationerna av de gemensamma valmanifesten. Aldrig förr har två block med två politiska plattformar och budgetar stått så tydligt emot varandra. De rödgröna utspelen om skattefinansierade butlers, clowner och Ohlys bröstpumpar har tacksamt tagits emot av borgerliga partier och deras nätaktivister. I övrigt har nätet inte haft en så stor plats i årets valrörelse som det skulle kunna ha. Visst märker man av utspel och spinnoffer på Facebook och Youtube - men svenska partier och medier har lång väg kvar att vandra här.

Vad händer medialt nästa vecka?
- Man kan räkna med fler rödgröna uppgörelser inom områden man inte är överens om och löften till offentlig sektor, barnfamiljer och pensionärer. Alliansen har garanterat sparat många utspel för att ge medierna något att tugga om varje dag fram till valet. Hela valet är dock en enda stor paradox: Samtidigt som det är den mest jämna och spännande valrörelse i svensk historia (bortsett från 2006) så har det samtidigt känslan av att vara den tråkigaste och minst innehållsrika valrörelsen i mannaminne. Finns det skandaler som hemlighållits kan dessa komma att släppas sista veckan för att få maximal effekt.
Håller Sverigedemokraternas starka siffror kommer media fortsätta att skriva om dem och deras eventuella vågmästarroll - Nästa vecka får de dessutom draghjälp av Pia Kjersgaard vilket kommer blir medialt intressant.

Vilket blir nästa stora avslöjande?
- Jag tror inte det kommer komma så många flera avslöjanden - de flesta korten ligger på bordet. Skulle det komma något stort avslöjande hoppas jag dock inte att folk byter parti på grund av en skandal sista valrörelseveckan: man bör rösta på det block man tror bäst kan sköta Sveriges finanser, som skapar jobb som tryggar välfärden."

http://www.dagensopinion.se/artikel/2010-09-13/martin-k%C3%A4llstrand-valr%C3%B6relsen-tr%C3%A5kigaste-mannaminne

Pr-experternas tips till Mona Sahlin

http://www.dagensopinion.se/artikel/2010-08-27/pr-experternas-tips-till-mona-sahlin

Pr-experternas tips till Mona Sahlin

Publicerad 2010-08-27, 16:44

Sedan partiledarutfrågningarna började mätas i SVT 1994 har antalet tittare legat konstant på 850 000. Mona Sahlin lockade igår 879 000 tittare och var därmed efter Rapport det mest sedda programmet av samtliga kanaler. Trots det sviker opinionssiffrorna. Pr-experter delar därför med sig av fem tips till Mona Sahlin att ta med sig i valrörelsen.

Martin Källstrand, konsult på Diplomat Communications

1. Ändra budskap: Sahlin kan inte vinna genom att gå till val på att ställa upp i Reinfeldts paradgrenar: skattesänkningar och jobb. Det är lite som att se Hoa Hoa Dahlgren utmana Stefan Holm på höjdhopp - och resultatet blir därefter. Sahlin måste plocka fram det gamla ”högerspöke-kortet” som sossarna gjort så framgångsrikt under många år och måla ut Reinfeldt som en kapitalistvarg i välfärds-fårakläder – lyckas hon med det kan hon engagera de sossar som just nu hellre ligger på sofflocket eller överväga att rösta på Alliansen.

2. Fokusera på visioner: En oppositionsledare måste tala om hopp, framtidstro och måla upp en bild av ett förändrat, bättre Sverige. Sahlin fokuserar just nu på sakfrågor som skatt på pensionärer och ungdomsarbetslöshetssiffror snarare än vilka värderingar som ska prägla ett framtida Sverige. Visionen om ett ”rättvist välfärdsparadis” är sossarnas starka gren: lägg allt krut där!

3. Engagera gräsrötterna: Utan ”moore boots on the ground” vinner man inte kriget. Det räcker inte att ha avdankade ombudsmän som halvhjärtat delar ut flygblad vid valstugorna. Ska man ta över makten måste man skapa momentum, och en kämpaglöd och stolthet bland vanligt folk som engagerar sig frivilligt i kampanjer på gator, torg och internet. Detta får i sin tur fler att rösta – vilket historiskt brukar gynna Socialdemokraterna.

4. Rätt utspel: Representanter från den röd-gröna trekanten har hittills producerat minst sagt märkliga utspel som delvis har kommit att präglat mediebilden: Vem vill släpa smutskorgen till en skattefinansierad butler i tunnelbanan? Vem vill att farmor ska få besök av en läskig statlig clown på ålderdomshemmet? Nej, ska man göra oväntade utspel ska det vara inom motståndarnas planhalva eller på populära områden som ingen riktigt tagit tag i ännu: ex brottslighet , anhöriginvandring eller utrikespolitik.

5. Byt personlighet: Socialdemokratiska rådgivare har i åratal försökt förändra Mona och göra henne trevligare, mer folklig och omtyckt. Problemet är bara att det att majoriteten av alla svenskar inte finner Mona Sahlin ”likeble” och detta är inget som går att fixa med kajal, lila toning av håret och retuscherade valaffischer. Mona Sahlin är en återvändsgränd för Socialdemokraterna: med henne som styrman kommer det Socialdemokratiska skeppet att fortsätta segla fel och till slut gå på grund.

Mina kommentarer till valaffischerna 2010 i nyhetsbrevet Veckans Brief

Från Veckans Brief 19 aug 2010

"Pa-proffsen om årets valaffischer"

"Under de gångna veckorna har riksdagspartierna haft valupptakter, presenterat valmanifest och inte minst sina valaffischer och - nytt för i går - reklamfilmer för tv. Veckans Brief har bett den eminenta public affairs-panelen om en analys."

Under de gångna veckorna har riksdagspartierna haft valupptakter, presenterat valmanifest och inte minst sina valaffischer och - nytt för i går - reklamfilmer för tv. Veckans Brief har bett den eminenta public affairs-panelen om en analys. Vi ställde fyra frågor:

1. En allmän kommentar till årets valaffischer (reklamfilmer, mm), och vilken tycker du är "bäst".
2. Vilka positioner har partierna tagit med sitt kampanjmaterial?
3. Vilken funktion fyller affischerna/filmerna egentligen?
4. Vilken effekt tror du tv-reklamen får i årets val?

Martin Källstrand, pa-konsult på Diplomat Communications, har under många år varit aktiv i KDU bland annat som vice ordförande. Har under flera år också varit politisk sakkunnig i riksdagen för Kristdemokraterna.

1 och 2. Generellt sätt överraskar inte affischerna så jättemycket. Partiernas valfrågor är sedan länge fastslagna och det är dessa huvudbudskap man återkommer till även på valaffischerna.

Kristdemokraternas valaffischer är dock de som överraskar mest, både stilmässigt och kommunikationsmässigt. Tidigare har partiets affischer varit en blandning mellan SM i snällhetsfloskler och ett högstadiearbete i Prova-på-ClipArt – så den nya stilen är helt klart ett fall framåt. Men även om budskapet nu är smart så är de för långsökta, otydliga och går över huvudet på 90 % av Sveriges befolkning. Känslan blir nog mer ”oj vad sugen jag blev på att besöka Kolmården” än ”hej jag vill rösta på en Kristdemokrat som leker arga leken med en Gorilla”.

Även om Folkpartiets affischer i år ser likadana ut som de gjort sedan Marit Paulsen gick i småskolan, är deras budskap tydliga och spetsiga. Utifrån budskapen vet man vad man får om man röstar på Folkpartiet – därför är just de affischerna mina favoriter. Sabunis affisch är skitsnygg och kan komma att pryda tonsårsrumsväggar i höst.

Socialdemokraterna spetsar sin kampanj mot regeringen och lägger fokus på jobben och ungdomsarbetslösheten – dock utan att presentera några egentliga nya alternativa lösningar på ett problem man själva lade grunden för. Klassisk, riskfull kasta-sten-i-glashuskampanj som i övrigt är ganska fantasilös. Var finns budskapen om hope and change som ett ledande oppositionsparti borde lyfta?

Moderaternas slogan ”Tillsammans” är så intetsägande och nära ”Alla ska med” att de nästan lyckas med vad de försöker med: Att vara bättre sossar än sossarna själva.

Miljöpartiets affischer är snygga och fyndiga – och tar upp många för partiet viktiga frågor. Resultatet blir dock aningen spretigt. Man förstår också varför ett teknik- och tillväxtfientligt parti som Mp valt att kalla kampanjen just ”Modernisera Sverige”: det är lite som hustrumisshandlaren som säger: ”Jag lovar – jag är snäll”.

Vänsterpartiets Håll-ihop-byggklossar är ganska snygga och budskapet smart och polerat. Känns nästan lite Socialdemokraterna på 1980-talet men utan udd och utan egna förslag. Ironiskt nog är det en mångfaldig bukett av händer som håller klossarna – tvärtom den likriktning partiet i verkligheten vill se där alla händer utom den statliga grå betonghanden tillåtas bära upp välfärdsklossarna...

Centern har lyckats ganska bra med att hitta fiffiga profilfrågor på sina affischer, som särskiljer dem från övriga Allianspartier – särskilt bra är ”RUT eller SLUT”-affischen som är konkret, snygg och smart. I övrigt inga överraskningar … Upplägget känns lite som en stand-up-show med Åsa Torstensson skulle göra: upphetsningen uteblir.

3. Nå nya målgrupper, samt hamra in de budskap som man försöker få ut i alla andra alternativa kanaler. På sätt och vis blir det även ett sätt att mobilisera väljarna, och påminna dem om att det snart är val. Valaffischer känns dock som en ganska förlegad metod och kommer från en tid när folk vare sig hade tv eller internet. Jämför man antalet timmar som människor idag spenderar på stadens torg jämfört med hur mycket man är på nätet, inser man att partierna har en bit kvar att gå när det gäller att lägga energi på rätt saker. Partierna har fortfarande mycket att lära av pr-branschen: Den smartaste och viktigaste synligheten går inte köpa på reklamplats.

4. Finns väljare i tv-soffan ska politikerna synas i tv. Reklamen kan nå personer som kanske inte vanligtvis intresserar sig för politik. Bra tv-klipp kan dessutom få ytterligare bra spridning via nätet och You Tube. Dock avgör inga tv-reklamer ett val, men det kan vara ett viktigt komplement till övriga kommunikationskanaler för partierna.

Rättvisemärkt riskerar cementera fattigdom (debattartikel i NA tillsammans med Johnny Munkhammar)

Debattartikel i Nerikes Allehanda 18/4 (ej online)

Rättvisemärkt riskerar cementera fattigdom

De senaste tre decennierna har andelen människor i fattiga länder som lever i extrem fattigdom mer än halverats. Flera hundra miljoner människor, främst i Sydostasien, har lämnat fattigdom och lever idag i en sorts global medelklass. Parallellt med detta har vi sett en kraftig ökning av medellivslängden och läskunnigheten i utvecklingsländer.

Vad gjorde detta möjligt? Flera avgörande faktorer, som marknadsekonomiska reformer i flera länder. Men den ökade öppenheten mot omvärlden, och nedmonterandet av handelshinder, var avgörande. Utvecklingsländer som präglas av öppenhet hade under 1990-talet en årlig tillväxt på fem procent, medan de protektionistiska hade krympande ekonomier.

Vägen till välstånd från ett fattigt land handlar om att effektivisera jordbruket och frigöra resurser som kan gå till industri och senare till tjänster. Så var det för Sverige, så har det varit för Korea och så måste det bli för Zimbabwe en dag. Men för att jordbruksutvecklingen ska bli av krävs att det öppnas mot omvärlden för handel och investeringar.

Ju friare handel, desto snabbare går denna utveckling. Det anser dock inte Rättvisemärkt, vars produkter svämmar över i butiker och caféer. De anser att man inte ska handla produkter som inte svarar upp mot olika krav. Bland annat krävs att produktionen ska vara småskalig och att det ska finnas vissa minimipriser.

Detta har många viktiga aktörer i Sverige accepterat. Nyligen lanserade Cloetta ett nytt rättvisemärkt produktsortiment. Statoil basunerar stolt ut att allt kaffe man säljer är rättvisemärkt. Svenska kommuner som Örebro, Norrköping, Karlstad, Malmö, Munkfors, Lund, Ronneby, Vänersborg, Alingsås, Gnosjö, Borås, Växjö, Kalmar och Haparanda ståtar som Rättvisemärktdiplomerade.

I Sverige organiseras rättvisemärkningen av Föreningen för Rättvisemärkt och företaget Rättvisemärkt AB. De ägs av LO och Svenska kyrkan och går varje år med mångmiljonvinst. Föreningen har sedan 2004 tagit emot statsstöd från skattebetalarnas pengar för att övertyga svenska konsumenter om varornas förträfflighet – 2007 totalt över 6 miljoner.

Vad har Rättvisemärkts krav för effekter? Ta småskaligheten. Bönderna får inte göra sig beroende av anställda utan måste driva sin farm genom sin egen eller sin maka eller barns arbetskraft. Men en bonde som inte får låta sitt företag växa, bland annat genom att anställa, kommer naturligtvis aldrig att ta sig ur fattigdomen.

Vidare krävs minimipriser. På Rättvisemärkts hemsida kan man läsa att ”odlaren garanteras ett minimipris för sin råvara, ett pris som ligger över världsmarknadspriset”. Det är så bakvänt det kan bli – först kräva småskalighet som innebär stopp för ökad produktivitet, sedan sätta ett högre pris. Men man får inte mer betalt förrän produktiviteten ökar.

Det är när jordbruken kan producera mer och bättre fast med mindre arbete som intäkterna och därmed inkomsterna för de anställda ökar. En förening i ett rikt land långt borta kan inte sitta och hitta på priser som de tycker är lämpliga. I det fall man bara skulle handla av dem som har ett väl utvecklat jordbruk som motiverar de högre priserna diskriminerar man dem som är fattigast och verkligen behöver sälja.

Dessutom drar man undan alla drivkrafter att verkligen förbättra jordbruksprodukterna om det visar sig att man kan få mer betalt utan att förbättra dem. Och det råkar vara just de drivkrafterna som gör länder rikare – från Sverige till Zimbabwe.

Rättvisemärkt tar också ställning för mänskliga rättigheter. Det är naturligtvis positivt, men samtidigt bör man minnas att det är förtryckare som trampar på dessa rättigheter. Och den kvarvarande fattigdomen i världen kan i hög grad förklaras av att just dessa förtryckare styr i olika länder och berikar sig själva på befolkningens bekostnad. De lyssnar inte på krav om mänskliga rättigheter, de har ingen önskan om att deras befolkning ska få det bättre. Men en möjlighet för befolkningen är om de får handla, då kan deras liv bli bättre. Med tiden kan det erodera marken under förtryckarna. Då får vi inte välja bort att handla med människor i förtryckarländer idag.

Självklart har såväl Rättvisemärkt som deras kunde goda avsikter. Men det sägs ibland att vägen till helvetet är stenlagd med sådana avsikter. Det avgörande är att ha en korrekt analys av hur fattigdom kan bekämpas och att välja rätt metoder för att lyckas. Inga goda avsikter är tillräckliga om effekterna bli att fattigdomen tvärtom cementeras.

Johnny Munkhammar
Riksdagskandidat (m)

Martin Källstrand
Debattör och PR-konsult

Min debattartikel i tidningen Kristdemokraten: "Ni är slösaktiga, kommunpolitiker”

"Ni är slösaktiga, kommunpolitiker”

Avd: Debatt | Datum: 26 augusti 2009

DEBATT. Sju kristdemokratiska kommunalråd ropar efter mer statliga pengar till kommunerna i en artikel på DN-debatt den 5 augusti. Jag inser att kommunerna precis som alla andra känner av den globala krisens konsekvenser – men innan man ropar efter mer statliga pengar måste man rannsaka sig själva och det slöseri med skattepengar som kännetecknar majoriteten av svenska kommuner. Alla som någonsin haft att göra med svensk kommunpolitik vet att många skattekronor slösas bort genom ineffektivitet samt går till aktiviteter som inte kan kopplas till kärnverksamhet eller lagstadgad service till medborgarna. Först när de kristdemokratiska kommunföreträdarna bevisat att varje skattekrona används med maximal effektivitet och när de koncentrerat sin kommunala verksamhet till kärnuppgifter inom skolan och omsorgen, kan mer statliga pengar diskuteras.

Kan sänka skatten
Skattebetalarnas förening granskar löpande Sveriges kommuners verksamhet och har räknat ut hur mycket ineffektiva kommuner kan sänka sin skatt genom att effektivisera sin verksamhet – utan att för den sakens skull förlora kvalitet i skola och omsorg. De kristdemokratiska artikelförfattarna borde se över sin kommunala effektivitet istället för att ropa på mer pengar, då rapporten visar att exempelvis Vansbro kan sänka sin skatt med 14396 per år och skattebetalare, Ödeshög 7019 kronor och Jönköping 6828 kronor om man bara organiserar verksamheten annorlunda och lär av jämförbara kommuner som ger samma service till invånarna men till lägre kostnad. När samma rapport visar att det skiljer 24000 kronor per inskrivet barn per år i förskolan mellan Jönköping och Helsingborg utan att kvalitet och lärartäthet skiljer nämnvärt, är det något som är fel. Jönköpings kommun spenderade även år 2006 hela172,7 miljoner på kultur och fritidsverksamhet - en verksamhet som på intet sätt är lagstadgad. Acko Ankarberg Johansson får med egen kvast städa bort kulturdammet i sin egen farstu innan hon ropar på hjälp från statliga städfirmor.

Genom liten central administration, decentralisering, ersättningsmodeller, effektiva upphandlingar, beställar-utförar-system, ett effektivt lokalutnyttjande, och besparingar inom de områden som inte ingår i kommunens grunduppgifter klarar sig de flesta kommunerna inte bara utan ytterligare pengar från staten – man kan till och med ge tillbaka medborgarna de pengar som tillhör dem genom att sänka skatten.

Martin Källstrand

Mailväxling med DN som gav resultat

Från: sofia.lundgren@dn.se [mailto:sofia.lundgren@dn.se]
Skickat: den 28 augusti 2009 14:04
Till: Martin Källstrand
Ämne: Ang. Olyckligt ordval


Tack för ditt mejl. Vi uppskattar att du hörde av dig och har reviderat rubriken.
vänligen
Sofia Lundgren


Martin Källstrand
2009-08-28 13:41 Till "erika.svantesson@dn.se" , "sofia.lundgren@dn.se"
Kopia "charlotta.friborg@dn.se"
Ärende Olyckligt ordval


Hej,

En fråga i all ödmjukhet:

Varför skriver ni ”hänga ut brottslingar” i er överskrift till artikeln http://www.dn.se/nyheter/sverige/flera-lan-vill-hanga-ut-brottslingar-1.940686

Det är inte detta polisen vill göra - det handlar inte om att hänga ut någon. Att hänga ut någon innebär att publicera bilder etc för att förlöjliga eller ge någon skam. Begreppet har en mycket negativ laddning. Dessutom är det inte brottslingar utan misstänkta det handlar om.

Istället borde ni skriva ”Flera län vill ta hjälp av allmänheten för att få fast misstänkta” .

Polisens initiativ är hedervärt – er terminologi riskerar minska allmänhetens stöd för något som avser göra Sverige ett tryggare land. Hoppas ni ändrar rubriken! 

Allt gott och trevlig helg!

Martin Källstrand

Städa först i egen kommunal farstu innan ni ropar på statliga städfirmor

Sju kristdemokratiska kommunalråd ropar efter mer statliga pengar till kommunerna i en artikel på DN-debatt den 5 augusti. Jag inser att kommunerna precis som alla andra känner av den globala krisens konsekvenser - men innan man ropar efter mer statliga pengar måste man rannsaka sig själva och det slöseri med skattepengar som kännetecknar majoriteten av svenska kommuner. Alla som någonsin haft att göra med svensk kommunpolitik vet att många skattekronor slösas bort genom ineffektivitet samt går till aktiviteter som inte kan kopplas till kärnverksamhet eller lagstadgad service till medborgarna. Först när de kristdemokratiska kommunföreträdarna bevisat att varje skattekrona används med maximal effektivitet och när de koncentrerat sin kommunala verksamhet till kärnuppgifter inom skolan och omsorgen, kan mer statliga pengar diskuteras.

Skattebetalarnas förening granskar löpande Sveriges kommuners verksamhet och har räknat ut hur mycket ineffektiva kommuner kan sänka sin skatt genom att effektivisera sin verksamhet - utan att för den sakens skull förlora kvalitet i skola och omsorg. De Kristdemokratiska artikelförfattarna borde se över sin kommunala effektivitet istället för att ropa på mer pengar, då rapporten visar att exempelvis Vansbro kan sänka sin skatt med 14396 per år och skattebetalare, Ödeshög 7019 kr och Jönköping 6828 kr om man bara organiserar verksamheten annorlunda och lär av jämförbara kommuner som ger samma service till invånarna men till lägre kostnad. När samma rapport visar att det skiljer 24000 kronor per inskrivet barn per år i förskolan mellan Jönköping och Helsingborg utan att kvalitet och lärartäthet skiljer nämnvärt, är det något som är fel. Jönköpings kommun spenderade även år 2006 hela172,7 miljoner på kultur och fritidsverksamhet – en verksamhet som på intet sätt är lagstadgad. Acko Ankarberg Johansson får med egen kvast städa bort kulturdammet i sin egen farstu innan hon ropar på hjälp från statliga städfirmor.

Genom liten central administration, decentralisering, ersättningsmodeller, effektiva upphandlingar, beställar-utförar-system, ett effektivt lokalutnyttjande, och besparingar inom de områden som inte ingår i kommunens grunduppgifter klarar sig de flesta kommunerna inte bara utan ytterligare pengar från staten – man kan till och med ge tillbaka medborgarna de pengar som tillhör dem genom att sänka skatten.

PK i DN

Håkan Boström ställer sig frågan på DN:s ledarplats den 5 aug om medborgarskapet är en rättighet eller någonting man förtjänar. Utifrån detta kritiserar han sedan de brittiska socialdemokraternas förslag på krav på invandrare som önskar medborgarskap i landet. Men frågan är felställd då medborgarskap självklart är en rättighet vid födseln– men det har aldrig varit en mänsklig rättighet att byta medborgarskap. Vill man invandra till ett nytt land och åtnjuta de rättigheter som följer med ett medborgarskap är det även självklart att det med detta kommer skyldigheter: Skyldigheter som mottagarlandet själv får formulera för att underlätta integreringen av de nya medborgarna. Istället för kritik förtjänar de brittiska socialdemokraterna stöd – och våra svenska partier borde se och lära.

Motion 13 "Flexitax" - hög eller låg skatt - du bestämmer!

Motion 13


FLEXITAX – Höga eller låga skatter, du bestämmer!

1. Vad är Flexitax?
Subsidiaritet inom kristdemokratin innebär att besluten skall tas på lägsta effektiva nivå. Kan ett beslut tas nära personen eller familjen på ett effektivt sätt – så bör det göra det, även på det ekonomiska och skattemässiga planet. I det socialistiska Sverige har även maken över den egna plånboken flyttats från familjerna – till politikerna. Istället för att familjerna och medborgarna själva bestämmer vad deras pengar skall går till – konfiskeras dessa i världsrekordsomfattning för att sedan distribueras utifrån politikernas preferenser. Makten har således flyttats och subsidiariteten urholkats.

Sverige betalar världens högsta skatter. Ett stort problem är att medborgarna inte är skattemedvetna, dvs medborgarna vet inte hur mycket de betalar i skatter. Men viktigt att minnas är att varje skatt per definition konfiskatorisk och varje skattekrona tillhör folket.

Begreppet frivillig skatt har diskuterats på sina håll. Men hittills har vad jag vet ingen spekulerat i hur detta skulle kunna gå till. Detta är inget nyliberalt förslag och på intet sätt endast ett sätt att minimera statens makt. Det är ett sätt att öka folkets makt, en demokratisk reform. För den som inte vill delta – är det fullt fritt att låta allt vara som vanligt och låta staten ta 2/3 av lönen för att sedan sprida ut pengarna på diverse välfärdssatsningar som kommer medborgaren till del.

Jag har valt att kalla detta frivilliga skattesystem för flexitax. Flexibel skattesedel. En ekonomisk valfrihetsrevolution.

Flexitax handlar om demokrati. Då medborgarna borde vara de som beslutar om olika statliga satsningar borde det också vara så att om det visar det sig att ingen vill betala till ett specifikt projekt - så borde heller inte några pengar gå till det: Folket har sagt sitt!

Flexitax handlar om maximal valfrihet. Med flexitax skulle de som vill behålla det höga svenska skattetrycket utnyttja de tjänster som staten och kommunen då erbjuder. Nyliberalerna blir glada. Anarkisterna blir glada, de allmänborgerliga blir glada då de ökar deras valfrihet, sossarna blir glada då ingenting förändras för dem personligen… och du blir glad då du inte behöver inte betala för nåt du inte stödjer eller vill använda dig av.

Ett samhälle har ett antal grundverksamheter som definierar stat. Dessa funktioner måste dock vara några funktioner som samhället definitivt måste ha, utan att falla samman. Denna gränsdragning är givetvis intrikat. Jag vill stryka under att detta inte handlar om att vissa blir helt utan skatt. En grundnivå på exempelvis 5 % skulle finnas kvar för alla inkomststagare för att finansiera statens grundfunktioner: Rättsväsende (polis och domstol), försvar, viss infrastruktur, utrikesrepresentation, mindre grundtrygghet till fattiga etc.

2. Hur funkar flexitax?
Flexitax skulle fungera som så att man elektroniskt, exempelvis i samband med sin digitala deklaration, kryssar i ett formulär där man väljer vilka skatter man vill betala och därigenom får dessa tjänster av staten. Vill någon exempelvis inte ge pengar till ”Skola och utbildning” så får man då kanske 3000 mindre i skatt och kan lägga dessa på att betala för privat utbildning. Vill någon inte ge sina pengar till svenskt bistånd – kryssar man inte i i kategorin bistånd – och får således 750 kronor över som man kan donera till sin kyrka eller till Rädda Barnen. Vill någon inte ge pengar till socialbidragstagare kryssar man inte i denna ruta – och får 1000 kr mer i lön som man kan skänka till det lokala härbärget.

Men: Kryssar man inte alls, är man således nöjd med systemet och betalar in den skatt man önskar. Allt är som vanligt och man kan vakna upp lycklig i välfärdstaten som bär medborgaren från vaggan till graven och som tack för kaffet tar 2/3 av dina pengar. Väljer man valfriheten kryssar man endast i några stycken och köper privata försäkringar för resten.

Inget tvång what so ever. Maximal valfrihet. Dina ikryssningar registeras i exempelvis ditt ID-kort.

Genom att argumentera att ”inför man Flexitax så kommer ingen att vilja satsa på fria teatergrupper” så har man underkänt sitt eget arguement. Genom att hävda detta så säger man att ingen medborgare vill ha fria teatergrupper – och således underkänner man statens legitimitet för att ekonomiskt hålla dessa under armarna.

3. Finns redan frivilliga skatter, flexitax?
Viss mån av Flexitax finns redan, även om många inte tänker på det. Eller vad är kyrkoskatten om inte Flexitax light? Du kryssar i om du vill vara med eller inte – och i utbyte får du gratis begravning och lokal till bröllop. ”Kyrkoavgiften" är 1,202 procent för år 2006 och består av två delar: en skatt som går till begravningsväsendet på 0,224 procent och en "frivillig skatt" som betalas av medlemmar i svenska kyrkan och åtta andra trossamfund på 0,978 procent.

Inom EU diskuteras frivillig flygskatt. EU:s finansministrar enades härom året om att en frivillig skatt på flygbiljetter kan användas för att delvis kunna finansiera EU:s bistånd till utvecklingsländer. Medlemsländerna ska själva avgöra om de ska införa en sådan skatt. Det kan också tänkas att flygpassagerare får avgöra om de vill betala en extra avgift till EU:s bistånd. Flexibel skatt.

TV-licensen är ett annat exempel på frivillig skatt. Väljer du att inte betala denna skatt – behöver du heller inte göra det, men förbrukar således din rätt att konsumera statstelevisionen (S)VT. En variant på flexibel skatt.

Vi har även punktskatter på öl, bensin och cigaretter. Det sägs att vissa kosovoalbaner i Sverige tidigare betalade in totalt tillsammas minst en halv miljon kronor i frivillig skatt varje månad till sitt hemland. Flexibel skatt.

Är Flexitax utopiskt? Ja, kanske. Men jag hoppas att KDU har modet att låta Förbundsstyrelsen i alla fall utreda för och nackdelar med en Flexitax-reform.

Med anledning av ovanstående yrkar jag:

- Att Förbundsstyrelsen utreder för och nackdelar med att i Sverige inför en Flexitax-reform

Martin Källstrand

Motion 14: Avveckla presstödet

Motion 14:

Avveckla presstödet

När presstödet för längesedan infördes hade Sverige just fått sin andra tevekanal, men idag suddas gränserna ut i medielandskapet. På internet finns debattforum och nyhetsmedier som aldrig produceras i pappersformat. Dessa når dock lika många eller till med avsevärt fler läsare än traditionella dagstidningar.

Gratistidningar som är helt reklamfinansierade med nyheter delas numer ut gratis. Denna nyhet rynkade traditionella tidningsföretag först på näsan åt, men dessa får allt större betydelse och står för en allt större del av framför allt unga människors nyhetskonsumtion.

Idag kan det till och med vara svårt att se bakåt och förstå hur dominerande de etablerade dagstidningarna var för 40 år sedan, när presstödet infördes. Men utvecklingen har gjort att presstödet har överlevt sig självt. Dess effekt idag är framför allt att subventionera vissa tidningar och därmed ändra förutsättningarna för framför marknadsekonomiska spelregler, men även den lokala annonsmarknaden. Argumentet att presstödet behövs för att garantera mångfalden ter sig mot den bakgrunden som ihåligt, omodernt och föråldrat I själva verket handlar det om att, till synes av snävt politiskt egenintresse, med skattebetalarnas pengar hålla vissa tidningar under armarna.

Jag vägrar ge mina skattepengar till dåliga dagstidningar. Skriver de så dåligt att de inte säljer får de lägga ned och göra något annat - eller helt enkelt höja kvalitén på produkten. Avskaffa presstödet!

Så var det snart dags för Riksmöte... (motion 15 Zkrota zebralagen)

... för Riksmöte i Göteborg! Jag kommer inte orka återupprepa bravaden att skriva 27 motioner som förra året utan landar på blyga 15 stycken. Vissa texter är inspirerade och halvkopierade från kloka texter andra skrivit på nätet - tack smarta människor for the inspiration! :-)

Lägger upp en här varje dag de närmaste två veckorna och hoppas på kommentarer! Först ut den gamla käpphästen Zebralagen:


Zkrota Zebralagen!

Bilarna måste ta hänsyn till gångarna. Gångarna har sina rättigheter. Självklart! Men, Zebralagen är ett misslyckande. Sedan lagen kom har risken att skadas vid ett obevakat övergångsställe ökat med 27 procent. Att lagen är ett misslyckande visar en analys av polisrapporterade olyckor fem år före och två år efter dess tillkomst den 1 maj 2000, som letts av Lars Ledén, gästprofessor vid Luleå tekniska högskola och forskare vid VTT, Statens tekniska forskningscentral i Finland. Förutom den ökade faran för gående har risken för cyklister att skadas vid obevakade övergångsställen ökat med 19 procent, trots att fordon på gatan inte har väjningsplikt mot cyklister där, utan enbart mot gående, enligt zebralagen. Allt fungerade jättebra innan, men sedan Zebralagen kom för några år sedan, började gångare och cyklister (vilket inte lagen gäller för) "hävda" sin rätt genom att utan hänsyn gå rakt ut i vägen. Alltså, lagen tog bort sunt förnuft. Att fotgängare idag tackar bilförare när de stannar och släpper förbi dem, vittnar om att man lagstiftat om en självklarhet.

Ökade utsläpp då bilar tvingas stanna för att sedan gasa på igen är en annan negativ konsekvens av lagen. Ett trafikflöde där bilar inte tvingas stanna och gasa på stup i kvarten är mindre skadligt för miljön. Zebralagen är även livsfarig för hörselskadade personer.

Fotgängare har förvandlats till självmordskandidater efter den s.k. zebralagen "Varför titta efter bilar när pappa staten tagit hand om problemet" verkar den kollektiva tanken vara. Dagz att Zkrota Zebralagen!

Kubahistorien

Med anledning av Kubahistorien...

P3 Nyheter: http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=1646&nyheter=&artikel=1839738

P1 Ekot: 17:45 Fredag 18/1 â€" www.sr.se/cgi-bin/ekot/sandningsarkiv.asp

Svd â€" Ledare 19/1 : http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_788123.svd

Politikerbloggen - http://www.politikerbloggen.se/2008/01/18/7917/

Expressen - http://www.expressen.se/nyheter/1.1009611/svensk-vagrades-resa-in-i-kuba

GP: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?a=395566

Metro: http://www.metro.se/se/article/tt/2008/01/18/kdukuba/index.xml

Världen Idag - www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=407&itemid=32

Newsdesk: http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/kdu-ung-kristdemokrat-arresterad-paa-kuba-190435

Svd â€" http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_785147.svd

Dagen - http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=148495

GT - http://www.gt.se/nyheter/1.1009611/svensk-vagrades-resa-in-i-kuba

Kvällsposten - http://www.kvp.se/nyheter/1.1009611

Webfinanser - http://www.webfinanser.com/site/artikel.asp?pmid=674234

Besök på SwedInt

Räkna ut din totala skatt:

http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Rakna_ut_din_skatt/

Debatten i Dagen fortsätter...

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=142078

EFK Ungs politiska syndakatalog fryser ut unga kristna

Tre företrädare från EFK Ung svarar den 14 september på vår artikel från den 4 september, där vi med några exempel pekade på faran med att blanda in politik i kyrkan. Vi menar att frälsningen till Kristus inte kan beläggas med politiska förtecken, och vi kan bara beklaga att EFK Ung i sitt svar slår fast att de anser att kyrkan ska vara en politiskt färgad aktör. EFK Ungs artikel bär titeln ”en kristen människas politiska uppdrag är en del av kyrkan”. Den springande punkten träffas. Vi kan absolut skriva under på detta. Problemet är att en styrelses politiska agenda inte ska vara en del av kyrkan. Att EFK Ung i sitt svar påpekar att vi personligen är politiskt aktiva inom kd visar också att de inte förstått vad diskussionen handlar om. Låt oss förtydliga: Vi anser att tron kan inspirera kristna att engagera sig politiskt, men om kyrkan används för politiska frågor och börjar fylla dessa med vinklat innehåll sker tyvärr en politisk positionering. Att påstå att en ”ny himmelsk vind” blåser genom kyrkan är vanskligt och historiskt naivt. Vi är engagerade i ett icke-konfessionellt parti just eftersom vår tro får konsekvenser och leder till ett samhällsengagemang. Att sätta kyrkans namn på spel i politiska utspel avhåller vi oss ifrån.

Fakta står dock fast och detta kan vem som helst läsa om på Frizons och EFK Ungs hemsida med tillhörande forum: 1) Frizon valde bort Rebecca St James på grund av hennes politiska ståndpunkter men erbjöd samtidigt ateister att basunera ut sina budskap från festivalens scener. 2) På grund av politisk aversion mot multinationella företag bojkottade man Coca-Cola och sålde i stället Kopparbergs vars vinster kommer från alkoholförsäljning. 3) På EFK Ungs hemsida går en av tre länkar raka vägen till organisationen Speak som är kända för att ge sina politiska aktiviteter ett himmelskt mandat. Om detta är konsekvenser av den nya, politiska, av Gud inspirerade ”vind” som Sveriges unga kristna ska böja sig inför blir vi mycket oroliga.

Det är helt okej att privatpersoner i EFK Ung sällar sig till en skara som tar avstånd från frihetliga och marknadsekonomiska principer. Problemet är att de i dag gör sin egen politiska agenda till kyrkans. Konsekvensen blir att många riskerar att känna sig utestängda från kyrkan för att man bryter mot kyrkans ”politiska syndakatalog”. Vi hoppas att EFK Ungs ledning tänker om, annars riskerar majoriteten av Sveriges unga kristna att snart inte känna sig hemma i samfundet - förloraren blir i längden Guds församling i Sverige.

MARTIN KÄLLSTRAND, JONATHAN LINDGREN, JOSEF LINDGREN

Gissa vem...

http://bakomkulisserna.blogspot.com/2007/09/svar-p-tal.html

Check out vår artikel i Dagen

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=140815

EFK-Ung har blivit en politisk lekstuga

Att på olika grunder finna sin tro och att behöva få utlopp i ett samhällsengagemang är inget nytt. Många av frikyrkans unga i främst pingströrelsen smög exempelvis mellan KDU och ungdomssamlingarna. Politiskt engagemang kan emellertid bli ett dominerande inslag i församlingslivet där det tar plats från tillbedjan och karismatik. Om det politiska engagemanget och ställningstagandet dominerar scenen blir det exkluderande för den som inte delar åsikterna. Händelseutvecklingen i EFK-Ung den senaste tiden gör att vi som unga kristna medlemmar i Evangeliska Frikyrkan (EFK) höjt på ögonbrynen och oroar oss för utvecklingen i samfundet.

Nyligen diskuterades den kristna världsartisten Rebecca St James deltagande på EFK-Ungs festival Frizon. Till slut motiverade representanter för Frizons ledningsgrupp att hon inte var aktuell då hon ”visserligen delar vår tro men som på något vis har radikalt olika värderingar som oss”. Frizons ledningsgrupp exemplifierar med att hon i en av sina sånger söker ge stöd åt de amerikanska soldater som ständigt befinner sig i farans närhet i Irak och därtill i sin musikvideo låter visa en bild av USA:s president bedjandes om seger (mot islamistisk terror). Vi vet inte Frizons djupare bevekelsegrund, men vad är detta om inte ett politiskt ställningstagande ifrån ledningsgruppen? Frågan bör ställas: får man som artist på Frizon stödja den svenska trupp som nu är i Afghanistan? Får man tycka att frihet och marknadsekonomi är bibliska principer? Får man anse att det är moraliskt försvarbart och till och med nödvändigt att ha ett försvar emot yttre angrepp? Än mer förvånande blir Frizons attityd när man tittar närmare på vilka andra artister de tidigare bjudit till evenemanget. Man välkomnar både ateister och liberalteologer att spela på festivalen. Budskapet ifrån Frizonledningen framstår som glasklart: Det är okej att ha en annan tro, men inte ha andra politiska åsikter än ledningsgruppen.

På Frizon hade man i år även valt bort Coca-Cola då man ansåg att det var ett ”ondskefullt” bolag och hade bara rättvisemärkt kaffe för att hjälpa världen. Så istället för Coca-Cola, som är en fullgott betalande arbetsgivare i tredje världen som lyft hundratusentals människor ur fattigdom, och genom sina projekt gör mer för aidsdrabbade afrikaner än svenska Sida, tog man in dryck ifrån Kopparbergs bryggerier som varken har produktion i tredje världen eller stöttar biståndsprojekt. Kopparbergs stora vinstmaskin (som möjliggör för dem att producera billig läskedryck) är istället produktion av alkohol. Ifrån Kopparbergs kommer till exempel ölmärket Sofiero och starkcider.

Ett annat exempel är att den politiska gruppen Speaks agenda mer och mer smälter in i EFK-Ung. På EFK-Ungs hemsida finns under rubriken ”Vänner” tre länkar varav en leder till denna organisation som på ett flagrant sätt blandar ihop religion och politik.

Utanför kyrkan debatterar vi gärna politiska implikationer av den kristna tron och vi vet att många kristna idag anser att Bibeln lägger tyngdpunkten på politisk och ekonomisk frihet, frivillighet, personlig moral, och ett samhälle som byggs underifrån på små frivilliga gemenskaper - till skillnad från de politiska ideologier som i praktiken nu verkar styra EFK-Ung. Men vi tänker inte debattera politik i kyrkan, eller tvinga på andra en politisk åskådning utifrån ett andligt mandat. Det viktiga ska inte vara hur vi eller EFK-Ung politiskt omsätter evangeliet. Det viktiga är att hålla politiken utanför kyrkan, och här har EFK-Ung gått över gränsen. Vi tror och hoppas att EFK-Ung kan återfå sin trovärdighet genom att återgå till sina rötter och hålla politiken utanför kyrkan. Vänster- och högerorienterade personer må närma sig tron från olika håll, vi anser inte att kyrkan ska hemsökas av politiska anspråk. Frälsning genom Jesus bör inte beläggas med politiska tillägg.

JONATHAN LINDGREN, MEDLEM I KORSKYRKAN JÖNKÖPING (EFK); MARTIN KÄLLSTRAND, MEDLEM I NEW LIFE STOCKHOLM (EFK); JOSEF LINDGREN, MEDLEM I SÖDERHÖJDSKYRKAN STOCKHOLM (EFK)

Road trip... in the land of the free and home of the brave!

"Get Your Kicks On Route 66"

- Nat King Cole

KDU i Världen idag

http://www.varldenidag.se/ArticlePages/200706/25/20070625131223_093/20070625131223_093.dbp.asp

JAS 39 Gripen

Besök på F 21 i Luleå

Inte varje dag man får flyga SK 60 på arbetstid!

Jag medverkar i Ekot på torsdag

Läs mer här: http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1404371

Lyssna här, även i efterhand! (Ett inslag om utvecklingen i KDU)

Ekot
torsdag 7 juni 2007 11:00
Nyheter
Längd: 3 minuter

Rapportering från riksmötet i Karlstad

Artikel nr 1: http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=25327

Artikel nr 2: http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=25326

Artikel nr 3: http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=25325

Artikel nr 4: http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=25331

Dagen om KDU

Läs mer här!

Kd vänsterprasslar?

Läs min, Charlie och Max artikel i tidningen Kristdemokraten:

http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=25322

Bryssel!

Bloggpaus

Jag vet inte om jag skall skylla på lättja, uppdateringsstressfaktorn eller idétorka, men jag trappar härmed ned bloggandet för ett tag framöver. Dock kommer jag fortsätta att lägga ut lite bilder och sporadiska personliga reflektioner, lite nu och då. Ni som hade förväntat er fortsatt politiskt inkorrekta skrevsparkar eller andra trevliga politiska texter, hänvisar jag dock med glädje vidare till andra bloggar... maila mig så får ni en lista på mina favoriter! :-)

/Martin

Washington!

Måstematch!

Läs mer om kvällens match här. Ses i Globen!

Dagens artikeltips:

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1167467834546&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

Tillbaka i Sverige...