Pa-proffsen eftervalsanalys

Pa-proffsen eftervalsanalys
Årets höjdpunkt är över, men gick det som vi trodde? Och varför gick det som det gick? Och hur gick det till när Sverigedemokraterna kom i in i riksdagen? Veckans Brief har ställt fyra frågor till public affairs-panelen.

1. Gick det som du trodde?
2. Vad gjorde vinnarna rätt, och förlorarna fel?
3. Vad har varit utmärkande för denna valrörelse (jämfört med andra)?
4. Vems "fel" är det att SD kommit in i riksdagen - de politiska partiernas eller mediernas, eller någon annans? Hur borde partierna agerat för att stämma i bäcken?

Martin Källstrand, konsult på Diplomat Communications, har under många år varit aktiv i KDU bland annat som vice ordförande. Har under flera år också varit politisk sakkunnig i riksdagen för Kristdemokraterna:

1. Jag har den senaste tiden varit ganska säker på att Alliansen skulle bli största block och att SD skulle komma in. Valresultatet kan ju lite förenklat summeras i tre enkla punkter: En majoritet av svenskarna stödjer Alliansens arbetslinje, den Socialdemokratiska makthegemonin är på allvar bruten, och missnöjet med svensk integrations- och invandringspolitiken förde in Sverigedemokraterna i Riksdagen.

Dessa tre punkter var relativt väntade så därför är läget så här efter valet inte lika förvirrat som företrädare för vissa partier försöker gällande.

2. Det är alltid svårare att tala om vinnare och förlorare när man vaknar upp dagen efter med ett oklart parlamentariskt läge. Men vinnarna på det stora hela är Alliansen som fått en majoritet av svenska folket att ställa sig bakom sin politik. Men även om Alliansen som helhet blev det vinnande laget, är Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna de största enskilda vinnarna. Moderaterna gjorde det mesta rätt vad gäller budskap, kampanjupplägg samtidigt som man har haft tur i sin timing. För ett år sedan var Sverige inne i djup recession, men med god hjälp av styrman Borg och gynnsamma omständigheter är Sverige bara ett år senare en av de snabbast växande ekonomierna i Västeuropa. Miljöpartiet lyckades göra en tidigare sur och tvär Wetterstrand till likeable samtidigt som man lockade många väljare med sin höga svansföring i klimat- och miljöpolitiken. MP har helt klart gjort ett bra jobb med att ändra partiets image från ett parti för grottmänniskor med hinsebergsfrisyrer till ett som lockar storstadsmänniskor som gillar krav-märkt mat och att cykla till jobbet. Sverigedemokraterna gjorde mycket rätt och drog nytta av sin roll som martyr som varken fick sitta med i tv-soffor, sända sin tv-reklam eller hålla valmöten utan att blir störda av en skränig vänstermobb.

Förloraren Socialdemokraterna gjorde allt rätt i början av mandatperioden – (och i valrörelsens sista vecka) genom att fokusera på de frågor man är starka på: rättvisepatoset, den svenska modellen och rösten för de svaga. I övrigt gick Socialdemokraterna till val med fel budskap (skattesänkningar är deras sämsta gren), med fel företrädare (Sahlin kommer aldrig vinna val åt S) och med fel vänner (allt för många högersossar och liberala MP:are skräms av att sitta i samma regering som kommunister).

3. Blockpolitiken. Resultatet av kompromisserna inom blocken tog udden av ytterligheterna: kvar fanns ett högerblock som gått åt vänster som mötte ett vänsterblock som kompromissade åt höger.

Detta ledde till att ytterligheterna filades bort, utspelen uteblev och den tråkigaste valrörelsen i mannaminne blev ett faktum. Och när politiken uteblev från de politiska debatterna kom pseudofrågor att dominera och således fick vi en valrörelse som präglades av frågeställningar om regeringskonstellationer, hur man ska hantera ytterlighetspartier, etc – i stället för visioner, sakfrågor och Sveriges väl.

4. Det är inte Sverigedemokraterna eller deras väljares ”fel” att de nu kommit in i Riksdagen – de har bara gjort sitt jobb precis som alla andra partier och de som röstat på dessa. Skulden ligger på de etablerade partiernas totala ignorans av folkopinionen vad gäller SD:s hjärtefrågor, vilket skapat ett stort avstånd mellan å ena sidan de etablerade partiernas officiella syn på invandring – och andra sidan väljarnas åsikter. 46 % av svenskarna anser att Sverige tar emot för många flyktingar (SOM-institutet 2010).

När då Sverige (som utgör endast 2 % av EU:s befolkning) tar emot över 50 % av alla flyktingar som kommit från Irak till EU under de senaste åren, ökar denna klyfta mellan etablissemanget och folkopinionen ännu mer. Således var det bara en tidsfråga innan reaktionen skulle komma och det är där vi står nu i september 2010, med ett Sverigedemokratiskt parti i Sveriges riksdag: en situation som inte hade behövt uppstå. Men när andra partier tiger och bara ett parti (SD) påvisar kopplingen mellan kvantiteten på invandringen med möjligheten till kvalitet på integrationen, är det inte så konstigt att man också kommer in i Riksdagen. Men hade fler partier exempelvis jobbat för ett gemensamt ansvarstagande och rättvis spridning inom EU för exempelvis de irakiska flyktingarna, hade man underminerat delar av SD:s möjligheter till framgångar. Den enda partiledare från de etablerade partierna som reagerat någorlunda nyktert på SD:s framgångar både före och efter valet är Jan Björklund som idkat viss självkritik å det politiska etablissemangets vägnar. Se och lär, andra partier, så slipper vi Sverigedemokraterna i Riksdagen i framtiden.