Pa-proffsen eftervalsanalys

Pa-proffsen eftervalsanalys
Årets höjdpunkt är över, men gick det som vi trodde? Och varför gick det som det gick? Och hur gick det till när Sverigedemokraterna kom i in i riksdagen? Veckans Brief har ställt fyra frågor till public affairs-panelen.

1. Gick det som du trodde?
2. Vad gjorde vinnarna rätt, och förlorarna fel?
3. Vad har varit utmärkande för denna valrörelse (jämfört med andra)?
4. Vems "fel" är det att SD kommit in i riksdagen - de politiska partiernas eller mediernas, eller någon annans? Hur borde partierna agerat för att stämma i bäcken?

Martin Källstrand, konsult på Diplomat Communications, har under många år varit aktiv i KDU bland annat som vice ordförande. Har under flera år också varit politisk sakkunnig i riksdagen för Kristdemokraterna:

1. Jag har den senaste tiden varit ganska säker på att Alliansen skulle bli största block och att SD skulle komma in. Valresultatet kan ju lite förenklat summeras i tre enkla punkter: En majoritet av svenskarna stödjer Alliansens arbetslinje, den Socialdemokratiska makthegemonin är på allvar bruten, och missnöjet med svensk integrations- och invandringspolitiken förde in Sverigedemokraterna i Riksdagen.

Dessa tre punkter var relativt väntade så därför är läget så här efter valet inte lika förvirrat som företrädare för vissa partier försöker gällande.

2. Det är alltid svårare att tala om vinnare och förlorare när man vaknar upp dagen efter med ett oklart parlamentariskt läge. Men vinnarna på det stora hela är Alliansen som fått en majoritet av svenska folket att ställa sig bakom sin politik. Men även om Alliansen som helhet blev det vinnande laget, är Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna de största enskilda vinnarna. Moderaterna gjorde det mesta rätt vad gäller budskap, kampanjupplägg samtidigt som man har haft tur i sin timing. För ett år sedan var Sverige inne i djup recession, men med god hjälp av styrman Borg och gynnsamma omständigheter är Sverige bara ett år senare en av de snabbast växande ekonomierna i Västeuropa. Miljöpartiet lyckades göra en tidigare sur och tvär Wetterstrand till likeable samtidigt som man lockade många väljare med sin höga svansföring i klimat- och miljöpolitiken. MP har helt klart gjort ett bra jobb med att ändra partiets image från ett parti för grottmänniskor med hinsebergsfrisyrer till ett som lockar storstadsmänniskor som gillar krav-märkt mat och att cykla till jobbet. Sverigedemokraterna gjorde mycket rätt och drog nytta av sin roll som martyr som varken fick sitta med i tv-soffor, sända sin tv-reklam eller hålla valmöten utan att blir störda av en skränig vänstermobb.

Förloraren Socialdemokraterna gjorde allt rätt i början av mandatperioden – (och i valrörelsens sista vecka) genom att fokusera på de frågor man är starka på: rättvisepatoset, den svenska modellen och rösten för de svaga. I övrigt gick Socialdemokraterna till val med fel budskap (skattesänkningar är deras sämsta gren), med fel företrädare (Sahlin kommer aldrig vinna val åt S) och med fel vänner (allt för många högersossar och liberala MP:are skräms av att sitta i samma regering som kommunister).

3. Blockpolitiken. Resultatet av kompromisserna inom blocken tog udden av ytterligheterna: kvar fanns ett högerblock som gått åt vänster som mötte ett vänsterblock som kompromissade åt höger.

Detta ledde till att ytterligheterna filades bort, utspelen uteblev och den tråkigaste valrörelsen i mannaminne blev ett faktum. Och när politiken uteblev från de politiska debatterna kom pseudofrågor att dominera och således fick vi en valrörelse som präglades av frågeställningar om regeringskonstellationer, hur man ska hantera ytterlighetspartier, etc – i stället för visioner, sakfrågor och Sveriges väl.

4. Det är inte Sverigedemokraterna eller deras väljares ”fel” att de nu kommit in i Riksdagen – de har bara gjort sitt jobb precis som alla andra partier och de som röstat på dessa. Skulden ligger på de etablerade partiernas totala ignorans av folkopinionen vad gäller SD:s hjärtefrågor, vilket skapat ett stort avstånd mellan å ena sidan de etablerade partiernas officiella syn på invandring – och andra sidan väljarnas åsikter. 46 % av svenskarna anser att Sverige tar emot för många flyktingar (SOM-institutet 2010).

När då Sverige (som utgör endast 2 % av EU:s befolkning) tar emot över 50 % av alla flyktingar som kommit från Irak till EU under de senaste åren, ökar denna klyfta mellan etablissemanget och folkopinionen ännu mer. Således var det bara en tidsfråga innan reaktionen skulle komma och det är där vi står nu i september 2010, med ett Sverigedemokratiskt parti i Sveriges riksdag: en situation som inte hade behövt uppstå. Men när andra partier tiger och bara ett parti (SD) påvisar kopplingen mellan kvantiteten på invandringen med möjligheten till kvalitet på integrationen, är det inte så konstigt att man också kommer in i Riksdagen. Men hade fler partier exempelvis jobbat för ett gemensamt ansvarstagande och rättvis spridning inom EU för exempelvis de irakiska flyktingarna, hade man underminerat delar av SD:s möjligheter till framgångar. Den enda partiledare från de etablerade partierna som reagerat någorlunda nyktert på SD:s framgångar både före och efter valet är Jan Björklund som idkat viss självkritik å det politiska etablissemangets vägnar. Se och lär, andra partier, så slipper vi Sverigedemokraterna i Riksdagen i framtiden.

I Dagens opinion: "Martin Källstrand: Valrörelsen den tråkigaste i mannaminne"

"Pr-experterna tycker till. Med bara dryga en vecka kvar till valet intensifieras den politiska bevakningen i media. Men hur har reportrarna skött sig och vad händer härnäst? Martin Källstrand, pr-konsult på Diplomat saknar intressanta utspel och politisk polemik i valrörelsen.

Vad tycker du om de politiska reportrarna som har bevakat valet?
- Ingen av de politiska reportrarna som i år bevakar valrörelsen tycker jag står ut från mängden, eller att någon har lyst med en särskild sjärnglans i år. Jag känner dock viss empati med reportrarna då skandaler, intressanta utspel och politisk polemik lyser med sin frånvaro, och inga journalister gillar att skriva artiklar på temat "trafiken flyter som den ska". Rapporteringen i de flesta medier har präglats av en känsla av krampaktig nyhetstorka och därför får pseudofrågor om regeringskonstellationer och dyklika frågeställningar större utrymme än de förtjänar.

Vilka har varit mest tongivande?
- SVT och TV4 når ut till flest personer och deras reportage, analys och frågeställningar blir således tongivande och viktiga. Dock är det andra aktörer inom andra medierna som på längre sikt sätter agendan och där är namn som Wolodarski, PJ Linder, Lena Melin, och Staffan Sillén tongivande och inflytelserika.

Vad kännetecknar bevakningen av det här valet?
- När den störta motsättningen i valet handlar om hur mycket pensionärsskatten ska sänkas, inser man att det skulle vara vitaliserande med nya utspel och ökad polemik. Resultatet av kompromisserna inom blocken har tagit udden av ytterligheterna - och kvar finns ett högerblock som gått åt vänster som möter ett vänsterblock som kompromissar åt höger. Bevakningen blir därefter - torr, grå och intetsägande. Denna avsaknad av intressanta politiska motsättningar gör att rapporteringen handlat mer om opinionsläget och olika tänkbara regeringskonstellationer (utifall att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen), istället för att låta den intressanta debatten om skillnader i ideologier och nyckelfrågor prägla rapporteringen.

Vilken har varit den största mediehändelsen hittills?
- Viktigast för den politiska debatten var presentationerna av de gemensamma valmanifesten. Aldrig förr har två block med två politiska plattformar och budgetar stått så tydligt emot varandra. De rödgröna utspelen om skattefinansierade butlers, clowner och Ohlys bröstpumpar har tacksamt tagits emot av borgerliga partier och deras nätaktivister. I övrigt har nätet inte haft en så stor plats i årets valrörelse som det skulle kunna ha. Visst märker man av utspel och spinnoffer på Facebook och Youtube - men svenska partier och medier har lång väg kvar att vandra här.

Vad händer medialt nästa vecka?
- Man kan räkna med fler rödgröna uppgörelser inom områden man inte är överens om och löften till offentlig sektor, barnfamiljer och pensionärer. Alliansen har garanterat sparat många utspel för att ge medierna något att tugga om varje dag fram till valet. Hela valet är dock en enda stor paradox: Samtidigt som det är den mest jämna och spännande valrörelse i svensk historia (bortsett från 2006) så har det samtidigt känslan av att vara den tråkigaste och minst innehållsrika valrörelsen i mannaminne. Finns det skandaler som hemlighållits kan dessa komma att släppas sista veckan för att få maximal effekt.
Håller Sverigedemokraternas starka siffror kommer media fortsätta att skriva om dem och deras eventuella vågmästarroll - Nästa vecka får de dessutom draghjälp av Pia Kjersgaard vilket kommer blir medialt intressant.

Vilket blir nästa stora avslöjande?
- Jag tror inte det kommer komma så många flera avslöjanden - de flesta korten ligger på bordet. Skulle det komma något stort avslöjande hoppas jag dock inte att folk byter parti på grund av en skandal sista valrörelseveckan: man bör rösta på det block man tror bäst kan sköta Sveriges finanser, som skapar jobb som tryggar välfärden."

http://www.dagensopinion.se/artikel/2010-09-13/martin-k%C3%A4llstrand-valr%C3%B6relsen-tr%C3%A5kigaste-mannaminne