Rättvisemärkt riskerar cementera fattigdom (debattartikel i NA tillsammans med Johnny Munkhammar)

Debattartikel i Nerikes Allehanda 18/4 (ej online)

Rättvisemärkt riskerar cementera fattigdom

De senaste tre decennierna har andelen människor i fattiga länder som lever i extrem fattigdom mer än halverats. Flera hundra miljoner människor, främst i Sydostasien, har lämnat fattigdom och lever idag i en sorts global medelklass. Parallellt med detta har vi sett en kraftig ökning av medellivslängden och läskunnigheten i utvecklingsländer.

Vad gjorde detta möjligt? Flera avgörande faktorer, som marknadsekonomiska reformer i flera länder. Men den ökade öppenheten mot omvärlden, och nedmonterandet av handelshinder, var avgörande. Utvecklingsländer som präglas av öppenhet hade under 1990-talet en årlig tillväxt på fem procent, medan de protektionistiska hade krympande ekonomier.

Vägen till välstånd från ett fattigt land handlar om att effektivisera jordbruket och frigöra resurser som kan gå till industri och senare till tjänster. Så var det för Sverige, så har det varit för Korea och så måste det bli för Zimbabwe en dag. Men för att jordbruksutvecklingen ska bli av krävs att det öppnas mot omvärlden för handel och investeringar.

Ju friare handel, desto snabbare går denna utveckling. Det anser dock inte Rättvisemärkt, vars produkter svämmar över i butiker och caféer. De anser att man inte ska handla produkter som inte svarar upp mot olika krav. Bland annat krävs att produktionen ska vara småskalig och att det ska finnas vissa minimipriser.

Detta har många viktiga aktörer i Sverige accepterat. Nyligen lanserade Cloetta ett nytt rättvisemärkt produktsortiment. Statoil basunerar stolt ut att allt kaffe man säljer är rättvisemärkt. Svenska kommuner som Örebro, Norrköping, Karlstad, Malmö, Munkfors, Lund, Ronneby, Vänersborg, Alingsås, Gnosjö, Borås, Växjö, Kalmar och Haparanda ståtar som Rättvisemärktdiplomerade.

I Sverige organiseras rättvisemärkningen av Föreningen för Rättvisemärkt och företaget Rättvisemärkt AB. De ägs av LO och Svenska kyrkan och går varje år med mångmiljonvinst. Föreningen har sedan 2004 tagit emot statsstöd från skattebetalarnas pengar för att övertyga svenska konsumenter om varornas förträfflighet – 2007 totalt över 6 miljoner.

Vad har Rättvisemärkts krav för effekter? Ta småskaligheten. Bönderna får inte göra sig beroende av anställda utan måste driva sin farm genom sin egen eller sin maka eller barns arbetskraft. Men en bonde som inte får låta sitt företag växa, bland annat genom att anställa, kommer naturligtvis aldrig att ta sig ur fattigdomen.

Vidare krävs minimipriser. På Rättvisemärkts hemsida kan man läsa att ”odlaren garanteras ett minimipris för sin råvara, ett pris som ligger över världsmarknadspriset”. Det är så bakvänt det kan bli – först kräva småskalighet som innebär stopp för ökad produktivitet, sedan sätta ett högre pris. Men man får inte mer betalt förrän produktiviteten ökar.

Det är när jordbruken kan producera mer och bättre fast med mindre arbete som intäkterna och därmed inkomsterna för de anställda ökar. En förening i ett rikt land långt borta kan inte sitta och hitta på priser som de tycker är lämpliga. I det fall man bara skulle handla av dem som har ett väl utvecklat jordbruk som motiverar de högre priserna diskriminerar man dem som är fattigast och verkligen behöver sälja.

Dessutom drar man undan alla drivkrafter att verkligen förbättra jordbruksprodukterna om det visar sig att man kan få mer betalt utan att förbättra dem. Och det råkar vara just de drivkrafterna som gör länder rikare – från Sverige till Zimbabwe.

Rättvisemärkt tar också ställning för mänskliga rättigheter. Det är naturligtvis positivt, men samtidigt bör man minnas att det är förtryckare som trampar på dessa rättigheter. Och den kvarvarande fattigdomen i världen kan i hög grad förklaras av att just dessa förtryckare styr i olika länder och berikar sig själva på befolkningens bekostnad. De lyssnar inte på krav om mänskliga rättigheter, de har ingen önskan om att deras befolkning ska få det bättre. Men en möjlighet för befolkningen är om de får handla, då kan deras liv bli bättre. Med tiden kan det erodera marken under förtryckarna. Då får vi inte välja bort att handla med människor i förtryckarländer idag.

Självklart har såväl Rättvisemärkt som deras kunde goda avsikter. Men det sägs ibland att vägen till helvetet är stenlagd med sådana avsikter. Det avgörande är att ha en korrekt analys av hur fattigdom kan bekämpas och att välja rätt metoder för att lyckas. Inga goda avsikter är tillräckliga om effekterna bli att fattigdomen tvärtom cementeras.

Johnny Munkhammar
Riksdagskandidat (m)

Martin Källstrand
Debattör och PR-konsult