Jag skulle vilja uppmärksamma ett intressant fall där en flyktingfamilj från Kosovo, som på ett orättfärdigt sätt verkar ha fallit offer för ett överdrivet paragrafrytteri. Besök gärna sajten "
Rädda familjen Tejic" för mer information om just detta fallet.
Jag brukar vara lite skeptisk till namninsamlingar till stöd för diverse familjer till höger och vänster; jag litar på att Migrationsverket gör ett bra jobb generellt i sina tolkningar av lagen, bättre än vad jag som lekman kan göra iallafall. Men i det ovan nämnda fallet kan det finnas anledning för omprövning. Därför vill jag i alla fall uppmuntra till ett besök på sidan, och om man vill kan man underteckna.
När vi ändå är inne på ämnet... jag var självklart motståndare till den allmäna amnestin som föreslogs i höstas; detta hade varit underminerande för rättstaten, djupt orättvist för alla som kom före eller efter det satta datumet, men framför allt att lägga resurser (ca 7 000 000 000 sek) på dem som
inte är verkliga flyktingar. Och där i ligger min poäng, riktiga flyktingar skall prioriteras, dessa skall ges en fristad i Sverige så länge det är krig eller förföljelser i hemlandet. Detta ser jag som vår medmänskliga plikt. Här kan vi aldrig kompromissa, människor som flyr undan krig och död skall få trygghet i Sverige. Punkt. Men som det är nu är endast 6 av 100 flyktingar av dem som får uppehållstillstånd i Sverige. Det borde vara 96 av 100, då hade vi prioriterat rätt. Det största posten är anhöriginvandrare som upptar mer än en tredjedel av kakan, 35 av 100. Se
migrationsverkets hemsida för mer statistik. Men visst, det handlar om prioriteringar precis som all annan politik, personligen vill jag prioritera de utsatta som flyr och hjälpa dessa till ett bra liv här och stöd till ett eventuellt återvändande. Inte någons moster från vare sig Grönland, Shanghai eller Bukarest.
Well, det här med invandring, flyktingar och integration är en svår fråga att diskutera har jag märkt, iallafall i vissa kretsar. Och bra idéer om hur människor skall integreras, lyser som bekant med sin frånvaro. Men när jag diskuterar frågan med vänner från min egen uppväxt i Afrika, Asien och Sydamerika, och när jag umgås med vänner som är invandrare och flyktingar, kan frågan diskuteras mer självklart, och det råder konsensus om det som är sunt förnuft; kvantitet (hur många som kommer) och kvalitet (på integration) hänger ihop.
To be continued, feedback är välkommet! Trevlig helg på er!